Just nu är jag otursförföljd. Jag tror faktiskt det på fullaste allvar. Det finns inget annat sätt att förklara saken på. Allting verkar nämligen gå käpprätt åt skogen för mig för närvarande. Som nu helt nyligen när jag köpte barnkläder till en kompis son som fyllde år. Det blev helt fel, han hade hatade grejerna. Jag vet att jag inte borde bry mig och att ungar i den åldern är så kinkiga och dessutom inte har någon vidare smak. Men ändå, det var tråkigt. Men det har hänt flera andra betydligt värre saker också. Jag vet inte om jag orkar med mer elände snart. Nu ser jag faktiskt en möjligt att saker och ting löser sig till det bättre inom en inte alltför avlägsen framtid. Hoppas det inte tar alltför långt tid bara för det klara jag verkligen inte av, inte på något sätt över huvud taget. Men vad ska man göra egentligen, jag är osäker på den saken faktiskt. Någonting borde jag allt göra. Fan. Fan. Fan. Jag kommer ärligt talat inte på något vettigare att säga.